Jag hatar att skrämma upp mig sjäv och vara rädd för mörker. Det är inte lite heller, men dock har jag anledningar, en grej som jag gärna inte vill skriva ut på bloggen som gjorde mig ännu mer rädd för mörkret mot vad det var innan plus alla skräckfilmer jag sett. Den värsta filmen är nog den jag kollade på i början av sommarlovet, den har skrämt upp mig enormt men dock tror jag inte att det bara är filmens anledning till att jag är rädd för allt som hände i den filmen. Rädd för att vara ensam och bli lämnad kvar, rädd för att aldrig mer få se dig, aldrig mer prata med dig eller aldrig mer få känna din närhet. Det gör ont även fast du sårade mig. 

---

Blev en gammal bild!